Innehållsförteckning
När du arbetar i en bild vill du ofta bara påverka en del av denna. I GIMP gör du det genom att markera den delen. Varje bild har en markering som den associeras med. De flesta GIMP-operationerna arbetar bara på de markerade områdena i bilden.
Det finns massvis av tillfällen när skapandet av rätt markering är nyckeln för att få önskat resultat och ofta är det rätt svårt att få till det. Anta exempelvis i bilden ovan att jag vill klippa ut trädet från bakgrunden och klistra in det i en annan bild. För att göra det, måste jag skapa en markering som innefattar trädet och inget annat. Det är svårt på grund av trädets komplexa form och att det på många ställen är svårt att urskilja från objekten bakom det.
Här kommer en viktig poäng, och det är av vikt att förstå detta. Vanligtvis när du skapar en markering ser du den som en streckad linje som omsluter ett område i bilden. En vanlig tanke du skulle kunna få av det är att markeringen är en sorts behållare, med de markerade delarna av bilden inne i den och omarkerade delar utanför. Även om detta markeringskoncept duger för många ändamål är det ändå inte helt korrekt.
Egentligen är markeringen implementerad som en kanal. Vad gäller dess interna struktur är den identisk med de röda, gröna och blå kanalerna och alfakanalen i en bild. Sålunda har markeringen ett värde definierat för varje bildpunkt i bilden, i intervallet från O (omarkerad) till 255 (helt markerad). Fördelen med denna metod är den låter några bildpunkter vara delvis markerade genom att tilldela dem värden mellan 0 och 255. Som du kommer att förstå, finns det många tillfällen då det är önskvärt att ha smidiga övergångar mellan markerade och omarkerade områden.
Vad är då den streckade linjen som visas när du skapar en markering?
Den streckade linjen är en konturlinje som delar områden som är mer än halvt markerade från områden som är mindre än halvt markerade.
När du tittar på den streckade linjen som representerar markeringen bör du alltid hålla i minnet att linjen bara berättar en del av helheten. Om du vill se markeringens alla detaljer är det enklaste sättet att klicka på snabbmaskknappen i det nedre vänstra hörnet i bildfönstret. Det här gör att markeringen visas som en halvgenomskinligt överlägg över bilden. Markerade delar är opåverkade och omarkerade är rödtonade. Ju mer fullständigt markerat ett område är, desto mindre rödtoning.
Många åtgärder fungerar annorlunda i snabbmaskläge, som nämns i översikten för snabbmask. Använd snabbmaskknappen i det nedre vänstra hörnet i bildfönstret för att slå på eller av snabbmaskläget.
Med standardinställningar skapar de grundläggande markeringsverktygen, som rektangelmarkeringsverktyget, skarpa markeringar. Bildpunkter inom den streckade linjen är helt markerade och bildpunkter utanför är helt omarkerade. Du kan verifiera detta genom växla till snabbmask: du ser en klar rektangel med skarpa kanter, omgiven av ett enhetligt rött område. Använd kryssrutan ”Ludda kanter” i verktygsalternativen för att växla mellan gradvisa och skarpa markeringar. Luddradien, som går att ställa in, bestämmer längden på övergången.
Pröva detta själv med rektangelmarkeringsverktyget och växla sedan till snabbmask. Du ser nu att den klara rektangeln fått en luddig kant.
Luddning är särskilt användbart när du klipper ut och klistrar in, så det inklistrade objektet smälter in och inte sticker ut mot sin omgivning.
Det är möjligt att ludda en markering när som helst, även om den ursprungligen skapats som en skarp markering. Använd → från huvudmenyn för att öppna dialogrutan Ludda markering. Ställ in luddradien och klicka på . Använd → för att göra det motsatta skärpa en gradvis markering till en allt-eller-inget-markering.
![[Notera]](images/note.png)
|
Notera |
|---|---|
|
För tekniskt kunniga läsare: luddning fungerar genom att man applicerar en gaussisk oskärpa till markeringskanalen med den angivna oskärperadien. |
Du kan ställa in lageropacitet, men du kan inte göra det direkt för en markering. Det är ganska användbart för att göra en bild av ett glas transparent. Använd följande metoder för att ställa in lageropaciteten:
-
För enkla markeringar, använd suddgummiverktyget med önskad opacitet.
-
För komplexa markeringar: Använd → för att skapa en flytande markering. Detta skapar ett nytt lager som kallas en ”flytande markering” (Avsnitt 4.5, ”Float”). Ställ in opacitetsskjutreglaget i lagerdialogen till önskad opacitet. Förankra sedan markeringen: muspekaren inkluderar en ankarikon utanför markeringen. När du klickar medan muspekaren har ankaret försvinner den flytande markeringen från lagerdialogen och markeringen hamnar på rätt ställe och delvis transparent (förankring fungerar bara så här om ett markeringsverktyg är aktiverat: du kan också använda kommandot Förankra lager i snabbvalsmenyn genom att högerklicka på valt lager i lagerdialogen).
Och, om du använder denna funktion ofta: Ctrl-C för att kopiera markeringen, Ctrl-V för att klistra in urklipp som en flytande markering, och → för att omvandla markeringen till ett nytt lager. Du kan justera opaciteten före eller efter du skapat det nya lagret.
-
Ett annat sätt: använd → → för att lägga till en lagermask till lagret med markeringen, initierad med markeringen. Använd sedan en pensel med önskad opacitet för att måla markeringen med svart, d.v.s. måla den med transparens. Därefter → → . Se Avsnitt 2.1.4, ”Lagermaskar”.
-
För att göra en enfärgad bakgrund i en bild transparent, lägg till en alfakanal, och välj sedan bakgrunden med Luddigt markeringsverktyg. Använd därefter färgväljaren för att välja bakgrundsfärgen, som blir förgrundsfärg i verktygslådan. Använd fyllnadsverktyget med den valda färgen. Ställ in fyllnadsläget till ”färgsuddning”, vilket raderar bildpunkter som har den valda färgen. Andra bildpunkter raderas partiellt och deras färg ändras.
Den enklaste metoden är att använda → vilket ger full transparens till en markering.
